söndag 13 juli 2008
Gretas resa till Kjeåsen
Vy över Kjeåsen från stigen till parkeringen
Två av gårdarna på Kjeåsen
Det tar ca en timme i raskt tempo att klättra från fjorden upp till gårdarna på Kjeåsen. Den som vill göra det bekvämt för sig kan ta bilen både och och ned genom den tunnel som byggdes i samband med vattenkraftsutbyggnaden (Sima kraftverk) på 70-talet. En av gårdarna bebos fortfarande året runt. Den normalt tränade vandraren klarar utan problem med att gå både upp och ned till Kjeåsen på 3 timmar. Har man anlag för svindel finns det tveklöst några partier där det kittlar en del i magen.
Kjeåsen
Halvgjengehelleren eller halvägshällan ligger just ovan Stokkeberget. Stigen leder direkt in i öppningen på grottan som täcks av en jättelik berghäll. Grottan som bildas är tämligen stor och en vuxen man kan utan svårigheter stå upprätt. Här kunde invånarna på Kjeåsen förvara både utrustning och matvaror som de inte kunde föra med sig vidare.
Paret Ekström återvänder året därefter och beskriver vid detta tillfälle Halvgjengehelleren på följande sätt; "På ungefär 400 meters höjd kom vi plötsligt in i en grotta, eller kanske rättare sagt någonting som liknade en stor veranda, som var cirka två meter bred och fyra meter lång. Taket var ett ofantligt stenmassiv, som hängde ut för fjället, och utåt fjorden var det fri sikt."
Från Halvgjengehellereren är det inte långt till Oddetrappen. Denna korta och branta stentrappa sägs ha byggts av Eidfjordingen Odd Prestegarden som bodde på Lægreid. Den ursprungliga stentrappan är nu överbygd med en stabil trätrappa.
Det är sannolikt sin upplevelse här vid Oddetrappen som Ekström utrycker så här; "Sakta, sakta gick vi vidare, kom till en lång stege som gick rakt uppåt, alldeles intill fjället. Vi stannade båda och satte oss ner för att vila på nytt. Hela tiden satt jag och stirrade blint på den halvruttna stegen. Då och då kastade jag en blick ner mot djupet under oss."
 |
| Stigen till Kjeåsen (ungefärlig sträckning) |
Bror Ekström beskriver i sin bok Folket på Kieåsen sin och fruns bestigning av stigen till Kjeåsen. Det första besöket på Kjeåsen gjordes 1951. Vid denna tidpunkt var älven Åsaåni ännu inte reglerad. Vid ett tillfälle anger Ekström älvens bredd till ett 60-tal meter.
Eidfjord - Vøringsfossen
Parti av den gamla vägen mellan øvre Eidfjord och Eidfjord
Trots de svåra arbetsförhållandena blir vägen mellan Eidfjord och øvre Eidfjord klar 1891, man har då sprängt 25 meter tunnel och 90 meter halvtunnel. Dessa bägge tunnlar gör anspråk på att vara de första vägtunnlarna i Norge. Efter den svenske kronprins Gustavs (sedemera Gustav V) besök i Eidfjord och Vøringsfossen 1898 hugger konstnären Nils Bergslien in monogrammet till pappan kung Oscar II över tunneln. Såväl monogram samt tunnel finns kvar idag. Vidare färdigställs och invigs nuvarande Måbø bro 1904 och året efter blir vägen till Måbøvattnet klar. Först ett decennium senare (1915) byggs vägen upp till Måbøberget (Fossatromma) och två år (1917) senare når vägen fram till Garen.
Eidfjord
Eidfjord sett från ovan
Infarten till Eidfjord
Längst in i Hardangerfjorden ligger det lilla fjordsamhället Eidfjord. Enligt sägnen blev Eidfjord helt avfolkat i samband med den stora pesten under 1300-talet. Bygden benämndes då som Øyfjord eller Ødefjord. Men i källor från mitten på 1300-talet kallas bygden Eidfjord.
Lämningar från förhistorisk tid finns på flera platser i Eidfjord kommune , dels låglandet nere vid fjorden, men också uppe på Hardangervidda. Från tiden innan järnåldern (500 f.Kr.-1300 e.Kr) finns bara enstaka föremål bevarade men varken gravplatser eller bostäder från stenåldern eller bronsåldern har hittas i Eidfjord. Från järnåldern finns det en hel del bevarade fynd, både gravplatser, fångstgropar och anläggningar för utvinning av järn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)